Kipili: roddtävling och sexualupplysning vid gränsen till Kongo

Dagen efter mötet med hälsoministeriet vaknar jag upp vid en stilla men solbadande strand intill Tanganyikasjön, några mil från gränsen till Kongo. Byn vi spenderat natten i heter Kipili och färden hit kvällen innan gick genom hisnande vackra skogsbeklädda berg. Utifrån sett för en dagsbesökare som jag själv är byn väldigt inbjudande där den ligger intill sjön, men det är ett väldigt otillgängligt läge, särskilt under regnperioden. Trots det otillgängliga läget har byn en relativt hög HIV-prevalens, år 2009 innan projektet startade låg den på ca 6,4 procent. När jag frågar hur det kommer sig hänvisar de projektansvariga till det inflöde av affärsmän som kommer för att sälja fisk under fiskeperioden.

Vi är här för att överse kvaliteten på projektets aktiviteter och efter att ha deltagit i en lektion med sexualundervisning i byns primary school och lyssnat på egenskrivna rapplåtar om sexuell- och reproduktiv hälsa från projektets dramagrupp är det dags för dagens höjdpunkt: Roddtävlingen med deltagare från projektets nystartade fotbollslag för kvinnor. Traditionellt sett i byn är rodd och fiske männens domän, något som dagens tävling med endast kvinnliga deltagare är ett försök att bryta. Hejaropen stiger i takt med att tjejerna närmar sig målet vid stranden och stämningen är närmast en folkfest. På strandkanten möter jag en grupp unga män som just klarat av slutexaminationerna i byns secondary school. När jag frågar dem om TMEP-projektet, säger de att projektet har varit väldigt bra för byn och att familjer skaffar färre barn i takt med att de lär sig om familjeplanering. Jag har lite svårt att tro att folk verkligen hunnit ändra sitt barnalstrande på de två år projektet varit i byn, men är ändå glad över att höra 20-åriga killar som inte är bland de som arbetar i projektet prata om familjeplanering.

Projektet har enligt projektaktiva tagits väldigt väl emot i det här området. Enligt chefen för den lokala NGO som har i uppgift att implementera TMEPs ungdomsaktiviteter i distriktet, Bazilio Kapunda, beror detta på att det är det enda projektet som engagerat sig så här djupt i området. Andra projekt stannar en vecka och åker sedan vidare, medan TMEP varit här sedan 2010. ”Det har verkligen blivit deras projekt”, säger han stolt.

This slideshow requires JavaScript.

Sumbawanga – på plats i häxstaden

I söndags kom jag fram till Sumbawanga i regionen Rukwa. Regionen ligger i västra Tanzania och gränsar till Kongo-Kinshasa i väst och Zambia i söder. Detta är en av de två regioner RFSU:s projekt TMEP (Tanzanian Men as Equal Partners) fokuserar på.

Rukwa på kartan

Efter tre och en halv timmes skumpig färd i ett litet inrikesflyg med åtta passagerare och en pilot var jag så framme. För mina kollegor som föredrog bil framför flyg under regnperioden tog samma sträcka två dagar. Tanzania är visserligen ett stort land, men restiden säger mer om vägarna i regionen än avståndet mellan Dar och Sumbawanga. De dåliga vägarna hit och inom regionen är en tungt vägande anledning till att så få biståndsprojekt tar sig hit. Även högutbildade personer som behövs inom sektorer såsom myndigheter, vård och utbildning drar sig för att arbeta i regionen. Detta gör även att tillgången till sexualundervisning och andra tjänster relaterade till sexuell och reproduktiv hälsa är dålig, vilket är en av anledningarna till att RFSU valde att satsa på just den här regionen. Namnet Sumbawanga får många tanzanier att rygga tillbaka, eftersom området är starkt förknippat med häxkonst och häxdoktorer, vilka många människor vänder sig till när de blir sjuka eller har problem med grannen. Men enligt uppgift kan jag vara lugn – de skickar bara häxdoktorn på mig om jag gör dem illa. Bäst att vara snäll alltså…

Den kommande veckan kommer att ägnas åt besök av hälsoministeriet, övervakning av projektaktiviteter och en hel del annat. Stay tuned.